Besökt akuten i Köping

Jaha.. klockan är strax fyra på morgonen och jag har precis kommit hem från akuten i Köping. Jag satt och tittade på top model och tänkte gå och borsta tänderna i pausen. Så jag reste mig från soffan och gick mot badrummet och då sa det bara pang så blev allt svart, sen vaknar jag av att jag ligger på golvet och hela kroppen bara ryster, hoppar och skakar. Det dröjer några sekunder innan jag kan kontrollera det och få det att sluta.

Jag var helt vettskrämd och det kändes så fruktansvärt obehagligt. Det kom bara från ingenstans. Hade inte kännt mig alls yr eller någonting som det annars brukar göra när man är på väg att svimma.

Hur som helst så ringde jag först stackars Filip. Han måste fått en chock när han här mig helt hysterisk och storgråtandes i luren. Sen kom jag på att det var kanske bäst att ringa sjukvårdsupplysningen. Dom kopplade mig direkt vidare till ambulansen som sa att dom skulle komma så fort dom kunde. Tyvärr så dröjde det en hel timme. Den timmen kändes som tre minst. Men sammtidigt så var jag ju inte i någon livshotande situation så det var ju inte hela världen att jag fick vänta.

När dom väl kom så tog dom blodtryck, puls, saturation och kollade mina pupiller. Dom sa att jag antagligen fått nån typ av krampanfall och att jag skulle få följa med dom in till akuten. Så då fick jag alltså åka ambulans för första gången i mitt liv.

I ambulansen satte dom en nål i armen på mig och eftersom jag mådde illa och hade riktigt sprängande huvudvärk och ont i kroppen så fick jag både morfin och medicin mot illamående. Ja jäklar vad det snurrade! Först kändes det riktigt obehagligt för kroppen kändes obehagligt varm och tung. Men sen fylldes jag av en så sjukt lugn och harmonisk känsla. (så jag kan nästan förstå vad det är för kick som morfinberoende personer är ute efter)

Väl på akuten tog dom blodprover, ekg och lite annat. Det gick faktiskt sjukt fort att bli omhändertagen och få träffa läkare. Men det fanns inte så mycket att göra åt min situation utan jag fick ligga och ta igen mig och sen så småningom åka hem.

Vilken kväll/natt det blev. Jag hoppas aldrig att jag kommer få något liknande anfall igen. Det var fruktansvärt obehagligt. Vilken timing att det hände när Filip var i Stockholm också. Men hur som helst så känner jag mig efter omständigheterna ganska bra. Mår lite illa och är galet trött så det ska bli skönt att sova nu. Var bara lite uppskruvad nu när jag kom hem så jag tänkte att det är lika bra att skriva av mig lite här först.

Jag som skulle börjat jobba nu klockan 07.. blir ju knappast nåt med det. Jag ringde nattpersonalen när jag väntade på taxin hem, jag hoppas dom får tag på nån annan vikarie. Fick så dåligt samvete eftersom jag vet att det kan vara svårt att få in någon ersättare. Men vad skulle jag annars göra. Finns inte en chans att jag skulle kunna gå upp om två timmar och gå och jobba.

Nej nu ska jag försöka sova och hoppas på att det blir en bättre dag imorgon!

<3